I en artikel i Sundsvalls tidning jämförs exporten av svenska deckare med exporten av Ikea och Volvo. Det kanske är en haltande jämförelse, men faktum kvarstår: svenska deckare går riktigt bra utomlands. ”Nordic crime” är till och med en egen genre i många länder. Kanske ligger en del av svaret i att läsarna gillar kontrasten mellan kriminalitet och död och den bild de har av Sverige som det perfekta, välordnade landet. Bullerbyidyllen möter massmördaren. Bilden av Sverige krackelerar och även om inte alla deckare är samhällskritiska är många av dem som gått bäst det.
Att läsa om ett annat land och en annan miljö upplevs också som exotiskt. Naturen tar många gånger plats även i deckarlitteraturen och läsarna tas med till djupa insjöar, storskogar, små samhällen och karga öar i skärgården. De översatta böckerna har oftare de typiskt röda stugorna på omslaget än vad originalutgåvorna har. Även snön är spännande om man bor i ett land där det sällan snöar.
En annan sak som må upplevas som självklar här, men som sticker ut utomlands, är de många starka, kvinnliga huvudpersonerna. Dedikerade kvinnliga poliser som jonglerar hem, familj och jakten på mördaren. En avhandling av Karl Berglund visar att förr var både författare och huvudperson ofta män, men i de deckare som kommit ut de senare åren är två tredjedelar av huvudpersonerna kvinnor. Det är kanske inget vi reflekterar så mycket över här och generellt är även de kvinnliga huvudpersonerna många gånger, ur vårt perspektiv, stereotypt skildrade, men internationellt sticker de ändå ut. Det råder dock fortfarande en vithets- och medelklassnorm bland huvudpersonerna, även om både offret och mördaren kan komma från olika samhällsskikt och ha olika bakgrund. När det gäller författarskapet är det i dag tämligen jämt fördelat mellan kvinnor och män.
Under 1990-talet slog Henning Mankell igenom på bred front med sina deckare. Det som utmärkte dem var att han gjorde huvudpersonerna till vanliga människor, inte några smarta genier som löste alla gåtor. Istället fördjupade han porträtten av dem och lät dem hämta på förskola, bli stressade, få äktenskapsproblem – och försöka lösa dem med alkohol. Under 2000-talet var Liza Marklund det stora namnet och efter henne följde andra kvinnor, som Camilla Läckberg och Åsa Larsson. Många var kritiska, men böckerna sålde riktigt bra och Liza Marklund tog sig hela vägen till New York Times bästsäljarlista. Med de nya deckardrottningarna kom en våg av kvinnliga huvudkaraktärer. Senare år är det Stieg Larssons Lisbeth Salander som har nått läsarnas hjärtan.
